Så vaknade KAW:s nyfikenhet på KI

This page in English

Makarna Knut och Alice Wallenberg bildade sin stiftelse 1917 för att stödja projekt med nytta för Sverige. Idag är stiftelsen landets största privata forskningsfinansiär. Foto: KAW.

Med ögonen öppna för excellens och med ett långsiktigt tänk har Knut och Alice Wallenbergs stiftelse under årens lopp delat ut miljardbelopp till Karolinska Institutets forskare. Stiftelsen, som nu firar 100 år, har kommit att bli en av Europas största privata forskningsfinansiärer vars tillskott gett skjuts åt åtskilliga forskarkarriärer.

Ragnar Granit var det första KI-forskaren som fick stöd av KAW. Foto: Nobelstiftelsen.Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (KAW) bildades 1917, men det skulle faktiskt dröja ända till 1940 innan man för första gången beviljade anslag till en KI-forskare. Den man som först väckte KAW:s nyfikenhet var neurofysiologen Ragnar Granit, som 23 år senare skulle tilldelas ett nobelpris för sina upptäckter kring färgseendet.

För hundra år sedan, när Knut och Alice Wallenberg bildade stiftelsen, hade Knut nyligen varit sjuk, troligen utarbetad efter några tunga år som Sveriges utrikesminister under brinnande världskrig. Paret hade inga barn och därför bestämde de sig för att deras enorma förmögenhet skulle gå till en stiftelse, vars syfte var att stötta projekt till nytta för Sverige. I början kunde anslagen gå till olika näringar som gärna stod Knut Wallenberg själv varmt om hjärtat.

Hittills hade samtliga KI-forskare, bland annat Herbert Olivecrona, hjärnkirurg och professor i neurokirurgi, fått avslag på sina ansökningar. Men finlandssvenske Ragnar Granit, skulle tack vare Gustaf Bernhard, en av de yngre neurofysiologerna vid KI, ändra på det.

Ragnar Granit hade egentligen en professur i Helsingfors samt en ansenlig summa beviljade forskningsmedel från Rockefeller Foundation. Men när det finska vinterkriget kom emellan 1939, såg det plötsligt inte så ljust ut för honom längre. Ragnar Granit blev inkallad som fältläkare. Men hans längtan efter en seriös forskarkarriär gjorde att han sökte sig utomlands.

Olof Ljungström är medicinhistoriker på KI. Foto: Gunnar Ask– Ragnar Granit var knappt 40 år och livrädd där han stod i en port vid katedralen i Helsingfors. Han såg inte bara hur de sovjetiska planen flög in och bombade sönder riksdagen och universitetsbiblioteket, utan också hur hans framtid som forskare försvann, berättar Olof Ljungström, medicinhistoriker vid KI.

– Han skulle aldrig ha hamnat på Karolinska Institutet om det inte vore för kriget, säger Olof Ljungström.

Men innan han kom till Sverige var det mycket nära att han i stället hamnade i USA. Tack vare sin färska erfarenhet från det nya brittiska forskningsfältet neurofysiologi, tog det inte lång tid innan han blev erbjuden en tjänst som oftalmologiprofessor vid Harvard Medical School i Boston.

– Men då inträffade det märkliga att Karolinska Institutet ”snodde” Ragnar Granit rakt framför näsan på Harvard! förklarar Olof Ljungström.

Även vid KI hade man nämligen förstått att Ragnar Granit letade efter någonstans att ta vägen. Carl Gustaf Bernhard, som var doktorand i neurofysiologi, var den som väckte idén att locka över honom till KI. I lärarkollegiet visste man att den svenska staten, på grund av krigsundantag, inte hade råd att lägga några slantar på den lovande forskaren så länge andra världskriget rasade i Europa. I stället vände man sig till KAW i hopp om ekonomiskt stöd den vägen. KAW, som visste att Rockefeller Foundation trodde starkt på Ragnar Granit, gick med på att bidra ekonomiskt, men bara om Rockefeller Foundation också lovade att fortsätta med sitt stöd.

– Att Granit kunde bedriva forskning under hela andra världskriget möjliggjordes helt av KAW:s anslag, som var dess första satsning på KI och på medicinsk forskning, säger Olof Ljungström.

När KAW väl hade börjat satsa på medicinsk forskning fortsatte det i samma bana, anslagen blev allt mer generösa.

– Mellan 1940 och 1949 fick KI ta emot över 12 procent av KAW:s totala anslag och efter 1950 över 25 procent, säger Daniel Normark, medicinhistoriker.Daniel Normark, medicinhistoriker. Foto: Gustav Mårtensson

1953 gick hälften av KAW:s anslagsbudget till KI i form av ett nytt endokrinologiskt forskningslaboratorium som skulle ledas av Rolf Luft, som vid den tidpunkten i Sverige inte hade bättre rykte än medelmåttig inom sitt fält. Han, som flytt nazisterna, tillhörde en grupp judiska forskare som samtliga vägrade acceptera den forskning som tillkommit i samband med nazisternas experiment på människor.

Rolf Luft fick stöd av KAW för att utveckla forskningsfältet endokrinologi. Foto: KI.– När Rolf Luft hade presenterat sin avhandling några år tidigare hade han mött hård kritik, eftersom han vägrat erkänna den tyska litteraturens existens. Han fick därför inte högsta betyg och gick miste om den docenttjänst som han annars skulle ha fått, säger Daniel Normark.

– Satsningen på Rolf Luft visar att KAW kan ändra framtiden för en forskare men även för ett forskningsområde, anslaget gjorde att endokrinologi fick ett större spelrum än det annars skulle ha fått. Genom KAW:s signalpolitik drevs även fler aktörer till att satsa på endokrinologi, säger Daniel Normark.

När KAW som vanligt vände sig till USA och Rockefeller Foundation för att reda ut vilka unga forskare som de borde satsa på beskrevs Rolf Luft däremot som briljant och forskningsfältet endokrinologi som lovande och KAW lyssnade. Under årens lopp har KAW kommit att bekosta flertalet stora byggnader och avancerad forskningsutrustning åt Karolinska Institutet. Men det är inte alltid som KAW har kunnat kontrollera vart pengarna egentligen har gått – och till vem. 

KAW:s stöd till Karolinska Institutet i urval

1917-1918
Stiftelseurkunden och stadgarna för KAW fastställs.

1940
Stöd till Ragnar Granit (Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1967) och inrättandet av en neurofysiologisk institution vid KI.

1942
Forskning om framkallande av binjureinsufficiens.

1948
Inköp av elektronmikroskop.

1955
Instrument för studier av kräftsjukdomar (cancer).

1957
Spinco elektroforesapparat till Hugo Theorell (Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1955).

1959
Laboratoriebyggnad för kortare forskningsprojekt inför KI:s 150-årsjubileum.

1978
Sjukhuscyklotron, PET-kamera.

1981
Utrustning till Bengt Samuelsson (Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1982).

2003
Centrum för njurforskning.

2008
MRI-utrustning.

2009
Wallenberg Institute for Regenerative Medicine (WIRM)
Swedish Brain Power.

2010-2017
Ett stort antal projektanslag och finansiering av forskningsledare inom programmen Wallenberg Clinical Scholars, Wallenberg Academy Fellows och Wallenberg Scholars. Läs mer här.
SciLifeLab, där KI är ett av värduniversiteten, har sedan starten 2010 erhållit olika former av stöd från KAW.

Källa: Jubileumsskrift Knut och Alice Wallenbergs stiftelse

Sune Bergström, rektor på KI 1969–1977 och nobelpristagare 1982. Foto: KI1959 ville KAW göra en strategisk satsning och gav Sune Bergström, professor i kemi och senare nobelpristagare, i uppdrag att ta fram en ny byggnad där stiftelsens beviljade medel kunde komma till bäst nytta. Huset fick namnet Wallenbergstiftelsens jubileumslaboratorium 1960, en rörlig institution som skulle öppna upp möjligheter för yngre forskare att göra karriär. Men när bygget stod klart hade Sune Bergström lyckats få in som villkor att det var han som skulle avgöra vem som fick flytta in.

Under många år gick anslagen från KAW till KI främst till Bengt Samuelsson, Sune Bergströms doktorand, som fick ett nobelpris 1982, samt Georg Klein, professor i tumörbiologi.

– Men 1986 ville stiftelsen ta ett nytt strategiskt beslut, de ville bredda sig och se till att fler forskare skulle få tillgång till forskningsmedel, säger Daniel Normark.

Kommande år gick stora summor till Göran Holm, numera professor emeritus i medicin, Lars A. Carlsson, professor i medicin, och Jan Lindsten, professor i medicinsk genetik, i form av varsitt forskningsprogram.

I dag ligger KAW:s främsta fokus – förutom strategiska satsningar – på enskilda excellenta forskare.

– KAW har en otroligt betydelsefull roll för grundforskning utan att ta politiska hänsyn. Jag vill betona hur viktigt det är att KAW satsar på individer. De har ett långsiktigt och ärligt uppsåt att främja utan att styra, säger Anna Wedell, överläkare och professor i medicinsk genetik vid KI.

2013 tilldelades hon ett stort anslag av KAW och 2015 utsågs hon till Wallenberg Clincal Scholar för att utveckla sin forskning kring ärftliga ämnesomsättningssjukdomar.

– Det har varit betydelsefullt för att kunna bygga upp en kreativ och tvärvetenskaplig miljö där jag förenar basal grundforskning med storskalig genomik och klinisk verksamhet, säger hon.

Fram till 2016 har KAW delat ut anslag på totalt 24 miljarder kronor varav KI har fått en hel del. Tack vare lönsamma investeringar har stiftelsens kapital vuxit kraftigt, från 20 miljoner kronor till 90 miljarder och KAW är i dag en av de största privata forskningsfinansiärerna i Sverige och Europa.

Den 15 september 2017 anordnar Karolinska Institutet, KTH och Stockholms universitet  jubileumssymposiet Molecular Life Sciences i Aula Magna för att fira att KAW har främjat svensk forskning och utbildning under 100 års tid.

Text: Maja Lundbäck

Länkar

AnslagFinansieringHistoria