Göran K Hansson: Roligt men ibland frustrerande att tillkännage Nobelpriset

Göran K Hanssons forskargärning har varit framgångsrik och belönats med flera priser. Som sekreterare i Nobelförsamlingen blir han nu ansiktet utåt för det mest prestigefyllda priset av alla: Nobelpriset i fysiologi eller medicin.

Den senarelagda sommarsemestern ger professor Göran K Hansson några lugna arbetsveckor på laboratoriet på institutionen för medicin vid Karolinska Institutet. Det var förvisso ganska länge sedan han själv hann med att utföra laborativt arbete, men som ledare för ett 20-tal forskare finns det mycket material att gå igenom.

Sedan han valdes till sekreterare i Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet, vid årsskiftet 2008/2009, kräver arbetet med Nobelpriset dessutom allt mer tid.

– På sommaren är det ganska lugnt även på den fronten. Nu sitter experter runt om i världen och funderar och bedömer forskning på uppdrag av Nobelförsamlingen och jag får själv gjort en hel del som jag annars inte hinner med, som att skriva eller korrekturläsa artiklar.

En jäkel på korrekturläsning

Jag är en jäkel på korrekturläsning, berättar Göran K Hansson, som under sin skoltid sommarjobbade på Lysekilsposten där fadern Knuth var chefredaktör.

Vid 1970-talets inledande år gick samhällsdebattens vågor höga och såväl journalistik som politik fanns med bland tänkbara yrkesval för Göran K Hansson. Men även naturvetenskap och medicin lockade, och det blev till sist en forskarkarriär som dessutom visade sig bli mycket framgångsrik. Bland de priser han själv tilldelats finns Lars Werkö-priset för hjärtlungforskning (1998), de europeiska aterosklerosforskarnas Anitschkov-pris (första gången det delades ut 2007), och som förste europé på 30 år American Heart Associations Lyman Duff-pris.

Tillkännager Nobelpriset

Nu är Göran K Hansson ansiktet utåt för den institution som beslutar om det mest prestigefyllda priset av alla: Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Han är Nobelförsamlingens åttonde sekreterare genom tiderna och har varit ledamot i församlingen sedan 1997.

– Att få tillkännage Nobelpriset är roligt och ett fantastiskt tillfälle att berätta om vetenskap för en bred allmänhet. Men det kan vara ganska frustrerande när det blir debatt kring priset och vi vet att vi har gjort ett otroligt genomgripande förarbete samtidigt som sekretessen gör att vi inte får säga så mycket.

Valet till sekreterare "innebär ett stort förtroende", säger han, men leder inte till någon starkare position i en värld där konkurrensen om bland annat nya ekonomiska resurser är stenhård.

– Det hoppas jag inte. Det skulle i så fall innebära en svaghet i systemet eftersom det är en irrelevant aspekt, säger Göran K Hansson.

Tvingades välja väg: forskare eller läkare

Att han överhuvudtaget valde forskarbanan, och inte en fortsatt läkarkarriär, bestämdes av en oväntad och viktig upptäckt som handlade om orsaken till åderförkalkning. I mitten av 1980-talet hade Göran K Hansson återvänt till Sverige från University of Washington i Seattle, efter ett par år som postdoc-forskare, och gjorde nu sin allmäntjänstgöring som ung läkare vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Forskningen fortgick parallellt.

Genom samarbetet med kärlkirurgerna på sjukhuset fick han tillgång till vävnadsprover med plack från åderförkalkade kärl. Kemiska analyser av placken visade tecken på en kraftig immunologisk reaktion. Upptäckten att åderförkalkning kunde orsakas av en inflammation i kärlen var helt ny och stred mot den tidens syn på sjukdomens orsaker.

– Det var ingen som trodde på att det kunde vara så. De två förhärskande teorierna var att åderförkalkning antingen orsakades av en ansamling kolesterol eller av ärrbildning i kärlen. Vi fick därför svårt att publicera våra resultat. När de så småningom publicerades så var det få som brydde sig om att läsa dem.

Det var först omkring 1997-1998, över 10 år efter det att forskningsrönen hade publicerats, som det vände. Då upptäcktes att en förhöjd nivå av vissa ämnen, inflammationsmarkörer, i blodet innebar en ökad risk för åderförkalkning, berättar Göran K Hansson.

Åren i motvind, då resultaten fortfarande ifrågasattes, var sporrande, säger han.

– Vi hade ju en hel del indicier som pekade på att vi hade rätt, och möter man det motstånd vi gjorde ökar motivationen att bevisa att man har rätt. Inom den experimentella världen kom allt fler att acceptera vår teori.

Upptäckten i mitten av 1980-talet tvingade Göran K Hansson att välja väg: forskare eller läkare?

– Jag har aldrig ångrat mitt val att satsa på forskning även om tiden som läkare var mycket rolig. Som forskare har jag haft nytta av den. Jag har bland annat sett vad en massiv stroke eller infarkt kan leda till för patienten och det har i sig varit en stark motivation för att forska.

Kunskapen att åderförkalkning kan orsakas av en immunologisk process har lett fram till möjligheten att på sikt utveckla ett vaccin mot åderförkalkning.

Forksningsarbetet som en stafett

– Målsättningen är att driva immunförsvaret i rätt riktning; till att bli skyddande för kärlväggen i stället för skadligt. Då finns det flera vägar att gå. Ett är att stimulera de signaler i immunförsvaret som har en skyddande effekt. Det skulle på sikt kunna utvecklas till ett vaccin för personer som löper ökad risk för åderförkalkning. Försök med vaccin har med framgång prövats i djurförsök. En annan strategi är att utveckla läkemedel som blockerar de inflammatoriska signalerna.

– Jag ser på vårt arbete som en stafett: vi pekar på möjligheterna genom vår grundforskning och sedan får andra utveckla dem vidare till läkemedel eller andra former av behandlingar.

Svårt att välja vem som ska tilldelas Nobelpris

Sekreteraren i Nobelförsamlingen är chef för Nobelkansliet vid Karolinska Institutet och ytterst ansvarig för att organisationen kring Nobelprisarbetet i fysiologi eller medicin fungerar. Det innebär bland annat personlig kontakt med alla internationella experter som bedömer Nobelpriskandidater. Göran K Hansson får av sekretesskäl inte berätta hur många dessa är. Dessutom har han valts in i Nobelstiftelsens styrelse.

– Det roligaste i uppdraget är nog att få ta del av den bästa forskningen som överhuvudtaget görs, och tränga in i ämnesområden som vi annars inte skulle ha haft någon kontakt med. Genom engagemanget i Nobelstiftelsen får jag dessutom möta en mängd spännande människor inom helt andra områden.

Den svåraste delen i uppdraget som ledamot i Nobelförsamlingen och Nobelkommittén (kommittén väljer ut lämpliga pristagare bland de nominerade och församlingen tar det slutgiltiga beslutet) är att välja vem som ska tilldelas Nobelpris, och som sekreterare att få organisationen att fungera, berättar Göran K Hansson.

Valen av pristagare de senaste åren vittnar om att forskningen nu skördar frukten av ett av 1900-talets stora genombrott, förklarar han: upptäckten och beskrivningen av den dubbelsträngade DNA-molekylens struktur (Watson och Crick,1953).

– Det görs hela tiden nya upptäckter som baseras på det genombrottet och valet av pristagare är oerhört svårt. Antalet kandidater är alltid stort. När vi väl har bestämt oss har vi under flera år tittat på alla tänkbara aspekter av upptäcktens betydelse.

– Vi befinner oss nu i en kunskapsexplosion som liknar den fysiken befann sig i under början och mitten av 1900-talet, då man skördade frukten av de stora upptäckterna inom fysiken av Einstein, Bohr och andra i början av förra seklet, säger Göran K Hansson.

Text: Peter Örn. Publicerad i tidskriften Medicinsk Vetenskap nummer 3, 2009.

Länkar

NobelprisetPersonporträttProfessor